När inget verkar roligt

Att babysimma med sitt barn är för de flesta föräldrar en fantastisk upplevelse. Många börjar då barnet är 4-6 månader, en ålder då barnet är nyfiket och positivt till nya upplevelser.

De första kurserna brukar gå som på räls. Barnet lär sig snabbt nya övningar i vattnet och föräldrar blir ofta förvånade och imponerade av vad deras lilla barn klarar av. I takt med att man ger barnet mer frihet i vattnet stärks dess självförtroende och det sprudlar av glädje över att bada med sina föräldrar.
Men så händer något. Plötsligt blir barnet som förbytt. Det brukar hända i 1-årsåldern.
Barnet sitter som en liten koala på sin förälder och vill inte längre delta i de olika övningarna. Ingenting verkar roligt längre. Oroliga föräldrar undrar vad som har hänt. Varför tycker mitt barn inte om att bada längre? Vad har jag gjort för fel? Har barnet blivit skrämt? Det är nog ingen idé att fortsätta…

1-årsåldern är en händelserik period i barnets liv. Det har upptäckt att det är en egen individ vilket är både härligt och skrämmande. Det har också märkt att föräldrarna reagerar på dess beteende och börjar lära sig att utnyttja detta. Att säga ”nej” är ett effektivt sätt att få föräldrarnas uppmärksamhet. Många lär sig gå och kan ta för sig mer av livet. Ibland händer det också stora saker i familjen i denna ålder. Kanske börjar mamma arbeta och pappa är hemma med sitt barn. Livet blir plötsligt hela annorlunda. De flesta föräldrar kan intyga att barnet har förändrats i fler situationer är bara i bassängen.
Hur ska vi då ta oss igenom denna period och hur länge kommer den att pågå? Det barnet behöver är trygghet och respekt från oss vuxna. Vill barnet vara nära sin förälder måste vi tillåta det. Givetvis ska vi lirka och försöka förmå barnet att delta i övningarna, men det får aldrig ske med tvång. Barnet måste känna att vi respekterar dess ”nej”. Badtillfällena ska vara positiva upplevelser för barnet, det gäller att ta tillvara på de övningar som fungerar och som barnet tycker om. Det är viktigt att både föräldrar och instruktör är positiva och berömmer barnet även om det känns som att barnet tagit ett steg tillbaka. Att tackla denna period kan ibland vara en balansgång. Man ska lyssna till barnets signaler men får inte överbeskydda det. Om barnet sätter sig i en situation måste det fortfarande ta konsekvensen. Som exempel kan nämnas dyk från kant. Vi ska aldrig dra ner barnet under vattnet mot dess vilja. Om barnet däremot själv lutar sig  fram och trillar i vattnet ska vi inte hindra det utan lugnt ta emot det under vattnet och hjälpa det upp till ytan.

Hur länge denna period av reservation från barnet pågår är väldigt olika. För vissa barn handlar det om några badtillfällen, för andra kan perioden vara i månader. För föräldrar och instruktörer gäller det att hålla skenet uppe och vara positiva hela tiden. Försök ha roligt själv, busa och skoja med barnet och visa att det vi gör på simmet är roligt. Med några års perspektiv så småningom kommer vi knappt att minnas att perioden har ägt rum.   

Text: Heléne Wendt

Texten hämtad ur tidningen Plurret nr 1 2006 utgiven av Svenska Babysimförbundet